Indiansommar

Indiansommar är synonymt med varma kvällar i september då jag på tidigt 70-tal lekte indianer och vita vid Lindomeåns gula/gröna/röda vatten. Det låg en textilfabrik längre upp och beroende på vad som var dagens tygfärgning så skiftade vattnets kulör. De vuxna var förskräckta men vi tyckte det var världens vackraste å! Södra Skåne har denna indiansommar bjudit på bad långt in i september, svettiga arbetsdagar i city, varma åskväder, goda äpplen och Calvados. I Simrishamn har några glada stickare jazzat upp gatskyltar, på biblioteket lyste Malmöstadsbiblioteks höstprogram upp programväggen. Ingen har väl undgått biblioteksdebatten! Hanna fyllde 12, vilket firades på vår kvarterskrog JP´s. Och det går fantastiskt bra för Malmös bäste Zlatan i hans nya klubb FCBarcelona. Men jag saknar;

 

Stora A i fostran

Ja, vad kan man säga? Äldsta dottern, eller barn ETT, som hon även går under, kom hem från det där jättestora landet i väst. Hon var väl sådär lagom imponerad, allt var naturligtvis STÖRRE än hemma; maten, vägarna, människorna, nöjespalatsen och skoaffärerna, men hon tyckte sig inte känna någon större lycka därav. Vi tog detta som ett gott betyg i fostran och tänkte att kanske, kanske har allt tjat om livets små värden trots allt nästlat sig in i den där obegripbara labyrint som utgör en tonårshjärna. Hon var så nöjd med att vara hemma att hon t  o m följde med till Ystaddjurpark för att kolla på lemurer, markattor, åsnor och en och annan Linderödsgris! Fast hon vägrade rida ponny, som barn 4. SÅ glad var hon inte.

Vi har sedan dess varit på barnkalas i Rörum och grattat kusin Fredrik, 7. Därpå kom bror/svåger Rikard på besök med kusinerna och stannade ett par dagar. Det är alltid lika roligt och händelserikt. B la lärde vi oss denna gång om Geocaching! Nördigt värre, men oerhört rafflande. För övrigt har han bidragit med bildmaterial från Sonisphere där han agerade doktor i fält. Vi har även hunnit med en del kvällsbad, då främst på Djuphavsbadet.

Jag har av övriga skribenter av denna blogg bannats för mina på tok för ordrika inlägg, vilket får mig att härmed klippa av ordflödet alldeles i förtid, (det är ju trots allt ingen microblogg, säger jag) men är det så folket vill ha det, vem är då jag att krångla!

Hej så länge.

 

Frosseri

Innan sommaren åter försjönk i dvala hann vi med att besöka Ribban,  DJUPHAVSBADET ,Kämpinge, HaboLjung och Klagshamn. Ribban får i sammanhanget betraktas som en kompromiss, men visst är det ändå rätt enastående att ha en badstrand på rappt cykelavstånd i Sveriges tredje stad! Visst, botten är inget vidare och man kan ofta inte bre ut sin handduk utan får snällt stå och sola, men ändå! Djuphavsbadet är en liten pärla med sin kontinentala prägel och låga medelålder. Visserligen är det inte speciellt djupt, och ett hav är det tekniskt sett inte frågan om, men det är bra bryggbad och fullt av liv. Utmärkt för kvällsdopp. Dessutom finns Italiensk glass som inte får missas (förutsatt att man har STORA pluskan med sig…) runt hörnet.
Kämpinge är Kämpinge. Intet nytt under solen där, men så länge solen är där så är vi det gärna också. Även i Ljunghusen har tiden stått stilla. Men det gör den nog alltid där. Man känner verkligen att man är på besök i ”de andras” värld. Fast där finns egentligen inte mycket att förbättra vad gäller komfort och bad.
I Habo Ljung fick vi ståplats och betalade 40 spänn i parkeringsavgift. Barnen tyckte badet var utmärkt och åker gärna dit igen. Jag är väl inte riktigt lika begeistrad, men jag kan säkert brytas ned om det hettar till i dagarna. Camping och minigolf är numera borta till förmån för fler parkeringsplatser vilket säkert är ett bra drag. Kiosk finns dock fortfarande, vilket barnen tycker är ett dito drag.
Badet i Klagshamn är en smått absurd upplevelse med Öresundsbron mitt i blickfånget. Man har känslan av att vara en aning instängd, men samtidigt en del av något större. Egentligen är det ett rätt hyggligt kvällsbad, men jag kan inte skaka av mig en gnagande känsla av att Deliverance skall bli verklighet och jag vill inte alls skrika som en gris.
Jag har under dessa utflykter släpat med mig i runda slängar 12 kilo vattenmelon, 50 bullar, ett par klasar bananer, kexpaket, majssnacks, fabrikat Bugles, med sourcream and onion-smak, fler liter vatten än jag vill, och kan, räkna, och jag vet inte vad mer. Det kvittar egentligen var vi är, maten vi har med avgör ändå ifall utflykten är lyckad eller inte. Har vi pannkakor med får det gärna regna vad barnen anbelangar. Jag kan inte minnas att det var så när jag var liten. Fast det var det säkert. Jag minns Sunkist-pyramiderna och bullar. Helst utan pålägg, precis som barnen vill ha dem nu. Jag var inget hungrigt barn. Jag var t o m  rätt petig med maten. Hemma. Men på stranden är det ett annat universum, med andra lagar och regler. På stranden är barn konstant hungriga! Jag har läst att man gott och väl kan överleva i upp till en månad bara man har tillgång till vätska, vilket jag föreläser i det oändliga för barn som hulkar och hotar med samtal till  BRIS omgående om inte de omedelbart förses medelst föda värdig en gruvarbetare. –”Jamen herre jösses, du åt ju tre kilo vattenmelon, fyra bullar och åtta kex för tre minuter sedan” klagar jag. ”Ingen har någonsin avlidit på Ljunghusens strand till följd av hunger lilla vän”. Men jag tror att det egentligen främst är terminologin som driver en faderlig bokstavstrogen från all sans; en terminal hunger förväxlas med ett ack så besvärligt, men totalt ofarligt sug! Egentligen står de små liven inte i begrepp att gå ur tiden av hunger, utan de är SUGNA på ”fika”. Vissa saker ändrar sig nog aldrig.

Se bara MFF !

   

 

Säng, säng, säng!

Efter två veckor på sofflocket nattetid och granithällar dagtid är ryggen sjungande tacksam för den lågbudgetsäng vi införskaffade på IKEA för snart sju år sedan. De fjorton dagar vi tillbringade i Bohuslän var osannolikt heta. Inte en endaste droppe regn. Ytterdörren stod vid öppen i 14 dygn i sträck. Nätterna var så varma att man fick resa sig, halka bort till tröskeln i sitt egen svett och måtta en häftig spark med långtån mot dörrposten bara för att få annat att tänka på. Smärtan var ren lättnad. Förvisso missade vi en del traditionella resmål, såsom Fjällbacka, Bovall, Noaks Ark, Havets hus och Fykan på grund av solsting och allmän uttorkning, men vi hade en helt underbar tid febrigt yrandes nere på Tångens badplats från morgon till kväll. En semester helt i vår smak med andra ord! Många bad, mycket sol och vätskebalanserande dansk pilsner till solnedgången. Man kan kort sagt inte ha det bättre!

Men visst är det skönt att vara hemma igen. Ett annat kök att agera evig kock, diskplockare och golvsvabbare i och andra rum att städa i och golv att plocka upp Lego ifrån. Samma barn att banna, men lite större yta att göra det på. På det hela taget helt ok.

Nu skall vi jobba om varandra större delen av sommaren men ses oftast för att åtminstone säga god natt och god morgon, vilket någonstans känns viktigt för oss. Vi är alla vid ganska god vigör och ämnar bada i ett under återstoden av sommaren och en bra bit in på hösten.

Mest för att se vad allt tjafs handlar om plöjdes trilogin om Salanders hejdlösa vedermödor. Utan att vara någon större deckarentusiast kändes den rätt välskriven och synnerligen fantasifull. Det mest fantasifulla finner jag ändå det faktum att hon i mångt och mycket levde sitt liv på nätet och inte vid ett enda tillfälle hade datorstrul! Sådant har jag svårt att ta på allvar. Inte en enda server som inte ville vara med längre? Jag tycker saker och ting börjar kärva vid påtryckning och slutar egentligen inte förrän efter ett runt antal omstarter, svordomar och hot om fysiskt våld. Om ens då. Men det är kanske bara jag. Alla kan ju inte vara McGyver.

Nåja, hur som helst känns det som om vi är en aning på hugget med en del projekterande för dörren. Det första projektet är att ta emot sjuttonåringen när denne återvänder från United States of Ben & Jerry’s om ett par dagar. Det skall bli jättekul! Får se om vi kommer på tanken att dokumentera detta kära återseende. Den som loggar in får se!

     

 

Granit

Vi orkar inte skriva, än mindre vara uppkopplade, sälta och sol tar ut sin rätt. Ett blandat potpurri från juni månad.