Någon gång då och då blir livet lite väl inrutat, förutsägbart och, tja, trist! Med en hel hoper ungar som i tid och otid ställer tillvaron på sin spets borde det ju egentligen aldrig bli förutsägbart… men en spetsig tillvaro kan ju även den bli vardag, på något lustigt sätt. Nåja, känns det som att äventyrligheter måste till för att hålla herr Alzheimer stången, så varför inte handlöst kasta sig ut för Hammars backar, strax väster om Kåseberga, med pampiga Alesstenar inom synhåll, i trotsigt dödsförakt!? Vill man kan man ju förstås krångla på sig en skärm för en något behagligare landning först. Det är en upplevelse utan like att sväva ett 20-tal meter över marken i en minut eller så och betänka sina eventuella synder. Dessutom erbjuds lättare undervisning i aerodynamik och meteorologi, om man är avslappnad nog att ta det till sig…
En höjdrädd Daniel halvvägs till Polen.
