Sleeve någon?

På en sydsvensk strand i början på juli 2011:

-älskling (ty vi använder ett så älskvärt språk i detta hushåll…).

-mmmm.

-skall du inte ha en sån där tatuering som han där borta?

-nope.

-bara så där? Varför?

-tja, det går inte bara. Jag är mittemellan. Sådana är reglerna. Det är inte mina regler.

-vilka regler? Mittemellan vad då?

-mittemellan de olika tatueringszonerna. Å ena sidan har jag ingen husvagn och å andra sidan är jag ingen ärrad sjöman som gjort hård tid i Kumlatrakten. Dessa två läger är de enda som har frikort i tatueringsvärlden. Och möjligen musiker. I alla fall rockmusiker. Se på alla fotbollsspelare, de tar sig friheter som…

-vänta.. du tycker inte att du överanalyserar det hela en aning nu?

-överanalyserar? Det hela är glasklart; jag är fångad i ett tatueringarnas ingenmansland. Och ingen motorcykel har jag heller. Det hade ju också funkat. Eller en amerikanare. Eller åtminstone en gammal ångmaskin. Bara någon form av svaghet för maskiner. Men nej, icke. Jag skall vara född klen och helt utan traditionellt manliga attribut. Självklart kan jag ju inte tatuera mig då, du hör ju själv!

-gud vad du är långhårig, vi måste klippa dig.

-jaha, så nu ser jag plötsligt för slasig ut? Men han den där sångaren i Red Hot Chili Peppers då. Han som du är lite svag för. Han har ju både tatueringar OCH långt hår. Du borde vara glad för det ena…

-jo, men hans växer ju inte rakt upp. Dessutom ser du tunnhårig ut på skalpen. Och mer än lovlig grå.

-nej, det förstås. Va? Varför har du inte sagt något?

-glöm det bara. Du behöver inte skaffa någon tatuering om du inte vill.

-vill och vill. Det har ju inte med det att göra! Jag KAN inte! Jag ingår inte i den exklusiva skaran som får. Tänk dig själv om du hade ägnat halva ditt liv åt att nära din image. Du har gjort dina vändor på olika inrättningar, kanske började du redan i de yngre tonåren, och har skaffat dig respekt genom brutna näsor, injektioner och andra dumdristigheter som ger tyngd och tja, livserfarenhet. Kanske har du åkt på en stulen motorcykel utan hjälm och andra tuffa grejor. Dessa erfarenheter etsar du sedan in på din kropp allteftersom. Som ett slags CV. Skall jag då komma och försöka visa upp samma CV? Med snäll uppsyn, klen, vit och allt annat än cool. Jag har aldrig ens varit i slagsmål! Hur fan tror du då han skall känna sig!? Hur fan tror du att en RIKTIG sjöman skulle känna sig om jag kom med ett lika stort ankare på min beniga överarm? Nej, det vore rent av respektlöst av mig att försöka tatuera mig häftig. Dessutom vore det bara töntigt. Det är som att waila att man är en gangster, det funkar liksom inte. Det blir bara töntigt.

-det är ju bara du som är töntig.

-hörru, vem är man och vem är kvinna här egentligen? Borde du inte uppskatta att jag är analytisk och känslig och inte en buffel? Är det inte jag som skall säga och göra huvudlösa saker utan eftertanke och du som skall stå för det reflekterande, kvinnliga tänkandet?

-jovisst, men herregud, kan man inte bara tycka att det är snyggt?

-hahaha, du är väl för söt. ”kan man inte bara….” Jag kan väl inte skaffa en tatuering för att det är snyggt! Tatueringar skaffar man ju för att säga någonting. Ibland är du bara för naiv.

-älskling, jag tror du tar dig själv på lite för stort allvar nu. Jag tror inte folk nödvändigtvis ber dig om en kåkfararhistoria för varje tatuering du skulle skaffa. Slappna av lite nu.

-nej, det är nog kört. Den sista motiveringen jag kan komma på är en sju helvetes fysik. Hade man bara tillstymmelse till muskulatur kunde man fräsa dit en fiffig tremastare. Som det är nu hade ju inte ens Linus på linjen fått plats…

-nej, det är ju i och för sig s…

-jaha, så NU skall du börja hålla med mig helt plötsligt!

-jo, jag tyckte det började bli dags nu. Lyssna nu här; vill du skaffa en tatuering så gör det, vill du inte så skit i det! Sen kan du ta hänsyn till vilka gubbiga aspekter du vill, men du skall veta att du bara är löjlig…

-dessutom tycker jag att hud är snyggt, i alla nyanser.

-visst, men din nyans hade kanske vunnit på om du tagit av dig tröjan…

-är du inte klok! Jag är ju den enda här som inte är gaddad! Det kan jag ju inte visa upp. Det säger säkert något det också. Nej, jag behåller tröjan istället. Nu är jag ett enigma. Coolt!

-älskling, du är fin som du är. Slappna av lite nu och ta av dig tröjan. Du behöver lite färg.

-fan, hur man än gör blir det fel…

-ok, nu går jag och badar. Skall du med?

-nej, jag hittade en tatueringsapp  här på telefonen. Kanske kan jag hitta något som passar i alla läger.

-jag tror dessvärre du är rätt ensam i ditt läger… jag kan inte tänka mig att det finns alltför många 40-plussare med lika utbredd konflikträdsla. Jösses, du måste ha ett fruktansvärt tråkigt liv med dessa larviga, mentala bromsklossar. Hela tiden måste du…

-här är en! Men skall spindeln verkligen komma ut ur tarmen på det viset? Det ser ju skojigt ut. Har jag inte en muskel över någonstans på stussen? Det vore ju ett praktiskt ställe också, för det är ju ingen annan som ser den och kan bli förnärmad! Och han har kombinerat sin fina tatuering med en ollonpiercing! Nu börjar vi snacka!

-gör du det där så får du sova i garderoben. Du vet att jag hatar spindlar.

-jamen, du sa ju att om jag tyckte det var snyggt så skulle jag bara göra det!

-glöm det. Du FÅR inte skaffa en tatuering. Det bestämmer jag. Du är inte mogen en.

-men denna då…

-NEEEJ!

-typiskt. Aldrig får man göra som man vill… ok, jag får väl klippa mig då.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s