Sleeve någon?

På en sydsvensk strand i början på juli 2011:

-älskling (ty vi använder ett så älskvärt språk i detta hushåll…).

-mmmm.

-skall du inte ha en sån där tatuering som han där borta?

-nope.

-bara så där? Varför?

-tja, det går inte bara. Jag är mittemellan. Sådana är reglerna. Det är inte mina regler.

-vilka regler? Mittemellan vad då?

-mittemellan de olika tatueringszonerna. Å ena sidan har jag ingen husvagn och å andra sidan är jag ingen ärrad sjöman som gjort hård tid i Kumlatrakten. Dessa två läger är de enda som har frikort i tatueringsvärlden. Och möjligen musiker. I alla fall rockmusiker. Se på alla fotbollsspelare, de tar sig friheter som…

-vänta.. du tycker inte att du överanalyserar det hela en aning nu?

-överanalyserar? Det hela är glasklart; jag är fångad i ett tatueringarnas ingenmansland. Och ingen motorcykel har jag heller. Det hade ju också funkat. Eller en amerikanare. Eller åtminstone en gammal ångmaskin. Bara någon form av svaghet för maskiner. Men nej, icke. Jag skall vara född klen och helt utan traditionellt manliga attribut. Självklart kan jag ju inte tatuera mig då, du hör ju själv!

-gud vad du är långhårig, vi måste klippa dig.

-jaha, så nu ser jag plötsligt för slasig ut? Men han den där sångaren i Red Hot Chili Peppers då. Han som du är lite svag för. Han har ju både tatueringar OCH långt hår. Du borde vara glad för det ena…

-jo, men hans växer ju inte rakt upp. Dessutom ser du tunnhårig ut på skalpen. Och mer än lovlig grå.

-nej, det förstås. Va? Varför har du inte sagt något?

-glöm det bara. Du behöver inte skaffa någon tatuering om du inte vill.

-vill och vill. Det har ju inte med det att göra! Jag KAN inte! Jag ingår inte i den exklusiva skaran som får. Tänk dig själv om du hade ägnat halva ditt liv åt att nära din image. Du har gjort dina vändor på olika inrättningar, kanske började du redan i de yngre tonåren, och har skaffat dig respekt genom brutna näsor, injektioner och andra dumdristigheter som ger tyngd och tja, livserfarenhet. Kanske har du åkt på en stulen motorcykel utan hjälm och andra tuffa grejor. Dessa erfarenheter etsar du sedan in på din kropp allteftersom. Som ett slags CV. Skall jag då komma och försöka visa upp samma CV? Med snäll uppsyn, klen, vit och allt annat än cool. Jag har aldrig ens varit i slagsmål! Hur fan tror du då han skall känna sig!? Hur fan tror du att en RIKTIG sjöman skulle känna sig om jag kom med ett lika stort ankare på min beniga överarm? Nej, det vore rent av respektlöst av mig att försöka tatuera mig häftig. Dessutom vore det bara töntigt. Det är som att waila att man är en gangster, det funkar liksom inte. Det blir bara töntigt.

-det är ju bara du som är töntig.

-hörru, vem är man och vem är kvinna här egentligen? Borde du inte uppskatta att jag är analytisk och känslig och inte en buffel? Är det inte jag som skall säga och göra huvudlösa saker utan eftertanke och du som skall stå för det reflekterande, kvinnliga tänkandet?

-jovisst, men herregud, kan man inte bara tycka att det är snyggt?

-hahaha, du är väl för söt. ”kan man inte bara….” Jag kan väl inte skaffa en tatuering för att det är snyggt! Tatueringar skaffar man ju för att säga någonting. Ibland är du bara för naiv.

-älskling, jag tror du tar dig själv på lite för stort allvar nu. Jag tror inte folk nödvändigtvis ber dig om en kåkfararhistoria för varje tatuering du skulle skaffa. Slappna av lite nu.

-nej, det är nog kört. Den sista motiveringen jag kan komma på är en sju helvetes fysik. Hade man bara tillstymmelse till muskulatur kunde man fräsa dit en fiffig tremastare. Som det är nu hade ju inte ens Linus på linjen fått plats…

-nej, det är ju i och för sig s…

-jaha, så NU skall du börja hålla med mig helt plötsligt!

-jo, jag tyckte det började bli dags nu. Lyssna nu här; vill du skaffa en tatuering så gör det, vill du inte så skit i det! Sen kan du ta hänsyn till vilka gubbiga aspekter du vill, men du skall veta att du bara är löjlig…

-dessutom tycker jag att hud är snyggt, i alla nyanser.

-visst, men din nyans hade kanske vunnit på om du tagit av dig tröjan…

-är du inte klok! Jag är ju den enda här som inte är gaddad! Det kan jag ju inte visa upp. Det säger säkert något det också. Nej, jag behåller tröjan istället. Nu är jag ett enigma. Coolt!

-älskling, du är fin som du är. Slappna av lite nu och ta av dig tröjan. Du behöver lite färg.

-fan, hur man än gör blir det fel…

-ok, nu går jag och badar. Skall du med?

-nej, jag hittade en tatueringsapp  här på telefonen. Kanske kan jag hitta något som passar i alla läger.

-jag tror dessvärre du är rätt ensam i ditt läger… jag kan inte tänka mig att det finns alltför många 40-plussare med lika utbredd konflikträdsla. Jösses, du måste ha ett fruktansvärt tråkigt liv med dessa larviga, mentala bromsklossar. Hela tiden måste du…

-här är en! Men skall spindeln verkligen komma ut ur tarmen på det viset? Det ser ju skojigt ut. Har jag inte en muskel över någonstans på stussen? Det vore ju ett praktiskt ställe också, för det är ju ingen annan som ser den och kan bli förnärmad! Och han har kombinerat sin fina tatuering med en ollonpiercing! Nu börjar vi snacka!

-gör du det där så får du sova i garderoben. Du vet att jag hatar spindlar.

-jamen, du sa ju att om jag tyckte det var snyggt så skulle jag bara göra det!

-glöm det. Du FÅR inte skaffa en tatuering. Det bestämmer jag. Du är inte mogen en.

-men denna då…

-NEEEJ!

-typiskt. Aldrig får man göra som man vill… ok, jag får väl klippa mig då.

Annonser

Nedslag

Detta bildspel kräver JavaScript.

Även om ovanstående bildorgie kanske inte egentligen kräver några större textmassor vill vi ändå försöka knöka in även det. Det är vid gud inte speciellt ofta nu för tiden så det gäller att passa på. Vi tänker inte ens låtsas som att vi skäms och lova bot och bättring. Det hela blir liksom en aning mer exklusivt på detta viset. Tänk på det! Vi erbjuder här en slags motvikt till den omedelbara tillfredställelse som annars råder fullt ut, både på nätet och i köket, eller var det nu än må vara. Fint va!?

De första bilderna i denna serie är tagna när en förälder åkte till Sydafrika med den yngsta telningen. Det är lejon, elefanter, blommor och bad från en resa vi aldrig glömmer. Sedan går det vidare till odlingar, via EbbotAle, dansuppvisningar och bedårande skolarbeten om…skräp, mer bad och skateboardtävlingar och Google I/O och balkonghäng och…

Actifry har vi snöat in på en del. Fritera vad som helst med endast en enda matsked olja! Låter det för bra för att vara sant? Jo, det är det väl egentligen också, men det funkar ändå rätt bra för att vara en kompromiss. Vi har också begåvats med en skolavslutning för vår sista försteklickare, bara ett par dagar efter vår första studentskiva för vår första sisteklickare. Ömsom vin, ömsom Fanta Exotic, så att säga. Vi har tittat på soffan Saga på XAMEN011 för produktdesign. Vi bibliofiler gillade den! Slutligen kikade vi på när Författarlandslaget fick 5-2-stryk mot ett något yngre och mindre grubblande Läkarlandslag på Malmö Gamla IP. Ronnie Sandahl kändes piggast och höll ögonen på bollen bäst. Karl Ove Knausgård verkade tyngd av något slags allvar. Snart skall vi försöka sparka igång badsäsongen med samma allvar, men hittills har det bara blivit ett och annat dopp för husbehov.

På återseende. Kanske…

Currykyckling

M = Mamma
P = Pappa (och bonuspappa)
Barn 1 = 19 år
Barn 2 = 17 år
Barn 3 = 13 år
Barn 4 = 8 år

P kommer hem från jobbet klockan 17.25. Stänger försiktigt dörren så han kan få knyta av sig skorna ifred. Det hjälper inte.

Barn 4 – Pappa! Jag är så hungrig så jag snart börjar brinna.
P – Vad bra! För vi skall snart äta. Och jag fryser lite.
Barn 4 – Vaa?
P – Tja, jag tror vi skall äta nån kyckling. Varför har du inte frågat M? Hon står ju redan i köket och påtar i maten.
Barn 3 – Vad skall vi äta? Det var fiskbajs till mat i skolan idag, så jag är jättehungrig. Kan vi inte äta pizza? Kanske göra vår egen? Eller kebab! Eller lasagne, eller ost- och skinkpaj! Men då måste det vara minst två för jag kommer äta en själv. Vet du vad som hände i skolan idag, asså, helt random, du vet, en jag inte känner tittade åt mitt håll idag. Helt skum kille asså. Snacka om random! Och vettu….
P – Stopp! Låt mig ta av mina skor. Vi skall äta kyckling. Hur minns jag inte, men om ni kikar in i köket och frågar M, så berättar hon.
Barn 3 – ok, random asså…
P – Nejdå, det är inte slumpmässigt alls. Det är planerat sedan flera dagar…
Barn 3 – Ooooookej, fan vad du är random asså.
Barn 4 – Pappa, kan vi ringa Fideli, så vi kan ha hemhem imorgon?
P – Ja, vi kan ringa. Låt mig bara knyta upp mina skor först.
M – Hej, är du hemma! Varför står du där i hallen? Gå inte in med skorna, jag har just dammsugit.
P – Nej, förlåt, jag försöker just knyta upp. Hade jag bara fått chansen att böja mig ner hade jag säkert noterat att det var städat.
M – Skall du nu springa omkring med skorna på kan du ju lika gärna passa på att gå ut med soporna.
P – Visst, ge mig dom bara.
Barn 4 – Mamma, när skall vi äta? Och vad? Kan vi ringa Fideli?
M – Här har du soporna. Currykyckling.
Barn 4 – Neeeeeej, huh huh huh….
P – Jamen, det brukar du ju älska!
Barn 4 – Jaha, ok. Kan vi ringa Fideli nu?
Barn 3 – Fan va’ random asså.
Barn 2 – Jaha, vad blir det för onion infested föda idag då? Åh där hade vi en lök ja. Kan jag ta fil och flingor istället?
M – Ja, såklart.
Barn 4 – Får jag också det? Kan vi ringa Fideli nu?
M – Nej.
Barn 3 – Random asså.
Barn 1 – Kan Maja äta här?
M- Javisst.
Barn 1 – Kan jag ha bilen sen?
M – Tja, var skall du?
Barn 1 – Jag skall köra hem Maja. Kan du hjälpa mig att lägga upp min balklänning sen?
Barn 3 – Kan du hjälpa mig med matten sen? Den är omöjlig!
P – Omöjlig? Då är det nog inte mycket jag kan göra tyvärr…
Barn 3 – Öööööööh, ran-dom! Mamma, jag har hittat ett par skor jag MÅSTE ha. Och en bikini. Eller två faktiskt.
P – Två! Varför två? Du har ju redan flera stycken. Det är väl onödigt?
Barn 3 – Ah, du fattar inte. Det är såhär nu. Kanske hade man bara en när du var liten, men nu måste man ha flera.
P – Jaha, vad händer annars?
Barn 3 – Du fattar inte.
P – Jösses, det är retorik att dö för…
Barn 3 – Random asså. (går wailande iväg…)
M – Maaaaaat!
Barn 2 – Varför all lök? Lök i alla former är ju vidrigt. Det vet ju alla!
P – Nja, jag tror inte att alla kanske håller riktigt med om det. Jag t e x tycker lök är gott. Sen är kanske inte du jordens nav, runt vilket allt och alla roterar. Man kan ju faktiskt tänka sig att folk runt om i världen väljer att laga mat med lök som en av ingredienserna, TROTS att de vet att det inte är något du är speciellt förtjust i. Men det är klart, vi kan ju alltid börja köra med Linas matkasse igen! Goda ugnsbakade rotfrukter och groddar och linser och….
Barn 1, 2, 3 och 4 + extrabarnet Maja – Neeeeeeeeeeeeeeeeeej!
Barn 3 – Fan va’ random!
Barn 4 – Pappa, jag har ont i magen.
P – Vadå, av hunger eller mättnad?
Barn 4 – Jag är mätt. Tack för maten.
M – Jamen, för tre minuter sedan var du brinnande hungrig! Det blir ingen mat senare.
Barn 4 – Jaja, kan vi ringa Fideli nu?
P – Nej, vi äter ju. Du får vänta tills efter maten. Fideli äter säkert också nu.
Barn 2 – Blir det någon efterrätt? Jag vet att vi har glass.
M – Har vi? Hur vet du det?
Barn 1 – Öh, jag tror inte vi har någon glass kvar…
osv osv osv