Aggression Replacement Training

Det är skidskytte på tv. En lördag i januari. Vi har inte setts här på ett tag. Sen i  september. FÖRRA året. Så en kort återblick:

Hösten kom och gick. Gled över i december. Vinter. Jul. SNÖ. Nyår. Och nu januari.

Det nya som tar tid från åtminstone 2 (nåja nästan 2) vuxna i familjen, är körskola. Det är stressande, i synnerhet för handledaren (mig), och i allmänhet för hushållskassan. Vi vill ju att telningen ska göra detta så fort så möjligt, så det är mycket privatkörning. Och det är många NYA regler. Och benämningar på vanliga  saker som bytt namn, t ex cirkulationsplats, förbifartsled, antispinn, riskettan och risktvåan. När jag tog körkort fanns det inga rondeller i länet där jag bodde, än mindre halkbanor. Momentet  ” personliga förutsättningar och målsättningar i livet syftar till att ge eleven en förståelse för hur olika personliga och sociala förutsättningar påverkar rollen som bilförare ” är inget jag känner igen. Nåväl, vi kommer kanske närmre varann, dottern och jag, efter den här prövningen (not!) Läs och häpna här!  Annat vi fortsätter att tjusas av är våra androider, nu 2 nya medlemmar i familjen, HTCDesire och en NexusS. Tänker inte mala på om detta inåtvända nörderi här, men vi är iaf nöjda. I vanlig ordning innebär det nya året nygamla löften – men nu har vi ett lite annorlunda angreppssätt. Har ART -kurs på jobbet (aggression replacement training). Iaf, inga ” du får inte” – regler utan mer ”du får ”. Så nu får vi röra oss mer, tala i normal samtalston med barnen (ja, kanske tala med dom iaf), och vara närvarande. Hemma alltså. Vi håller er postade om detta. Så, kul att se er, i år tänker vi bada så det stänker!

Landet Väldigtlängesen

Då var vi där igen! Vi har kontinuerligt samlat på oss små fragment av ofärdiga inlägg. I dessa tider är det ett uruselt recept. Nu när varje tanke förlorar sin relevans innan man ens hunnit sätta den på pränt. Vi har t ex inte längre semester, vilket vi alla tycker känns helt ok. T o m barnen tycker det är dags att skolan kommer igång. Det är inte så att vi inte haft det bra, det är bara det att vi alla är rätt nöjda och behöver input från andra håll än från varandra.

Vi samlar ihop de olika fragmenten, blandar och ger, för att sen börja på nytt igen. Ett litet potpurri som för oss fram till idag. I vanlig ordning lovar vi härmed att ta varandra i kragarna…

Alla 4 barn är numera ”skolbarn”, vilket är både skönt och arbetsamt. Vi har märkt att vi har förvånansvärt svårt att hjälpa till med t ex matteläxan efter sjätte klass… Rullen är dessutom rätt full på våra respektive arbetsplatser för närvarande, varför vi kanske inte kommer producera inlägg dagligen precis.

Nedan ett inlägg om bad (!) som aldrig nådde det världsomspännande nätet när det ännu var badtemperaturer i norden. Orkar ni så läs. Det är inget microbloggande precis. Den som mattas av blotta åsynen av detta hänsynslösa ordflöde kan ju kika på bilderna och sen ta en promenad.

Vi befinner oss på vår västliga utpost i tillvaron. Man kommer inte mycket längre västerut än så här i Sverige. Det känns som om vi vore så långt ifrån politik man bara kan komma. Men icke! I politisk väg har man här beslutat att inte lägga mer kommunala medel på de manetnät som tidigare omgett Fisketångens badplats. Gott så, de små gynnarna brukar ändå söka sig ut på djupare vatten när temperaturen närmar sig humana nivåer. Att bada går så klart ändå, även om det innebär ett stort mått tålamod och viss nervpress. Särskilt när de minsta skall bada. Det tyngre lokala gardet slänger sig ohämmat i gyttret av gelé utan att det verkar bekomma dem nämnvärt. Kanske har det något med nedärvda gener att göra, någon lokal variant, eller så blir man med åren bara immun mot petitesser.

I år har vi med geocaching i ryggsäcken (tillsammans med kakor, meloner, vatten och andra tunga livsnödvändigheter) fått se en del nya ställen. Ett av dessa är Bua hed. Vackert inbäddat mellan bergsknallar. Heden har inte mindre än fem badställen i olika väderstreck, vilket gör att man oavsett vindriktning kan hitta en liten oas i lä. Ljungheden är väl bevarad och en fröjd att promenera igenom. Man livnärde sig en gång i tiden på trankokerier här har jag förstått. Numera ligger här endast ett fåtal hus med löjligt bra läge. Garanterat omöjliga att komma över. När vi satt på ett berg och loggade den sista av cacharna i området gled på den lilla strandtarmen nedanför oss två nakenbadare ogenerat ut i vattnet. En sällsamt vacker syn, men det kan förstås vara så att just denna tarm är ämnat för trådlösa badare. Kanske var det bara ett lyckligt sammanträffande. Hit kommer vi säkerligen åka igen. Med eller utan trådar.

Många gånger har vi varit på Smögen, men aldrig har vi promenerat runt Sandö på den östra sidan. Vi tvingades nu göra det för att kunna logga en cache längst ut. Det ångrar vi inte. Det är en ocean av mejslade klippor med mängder av möjliga badplatser.

Betagande Ramsvikslandet måste vi besöka varje chans vi får, så även denna. Det är som Sandö men gånger 10. På dessa hala klippor brukar vi faktiskt inte bada, men det går naturligtvis fint om man inte är för gammal eller för ung. Vi brukar mest promenera, fika och andas frisk luft.

I väntan på Gingerbread…

Det är bra att inte vara ensam. Är man ensam om att känna av ett behov eller problem kan man ge sig den på att man aldrig blir av med det. Det är liksom inte så lätt att lösa ett problem ingen annan har utan att skapa ett nytt för någon annan. Lyckligtvis är vi inte de enda som gladeligen löser allt fler och fler uppgifter telefonledes, såsom bankgöromål, e-postande, navigerande, nöjessurfande, TV-tablåande, EAN-kodande, radiolyssnande och jag vet inte vad alla dessa sociala forum heter, men även den sida Ni, bevisligen, nu loggat in på, wordpress, kan skötas via telefonen . Vi t o m ringer emellan varven med våra lurar. Normalt sett har någon annan känt av ett behov långt innan vi gjort det och den bevandrade i ettornas och nollornas värld har då redan både skapat och tillhandahållit en lösning på detta. En applikation! De flesta av Er har säkert redan laddat ner fler än vi och använder dessa på mer eller mindre daglig basis.

Den applikation vi använder oss av mest när vi är utomhus (förutom den evigt ”fejande” L, vars bruk av just ”fejan” knappast kan anses vara ”tvåa till någon”…) är förmodligen c:geo. Det är en applikation för geocaching som går rätt varm. Vi kan nu inte riktigt begripa hur vi klarade biffen innan denna släpptes. Vi hann möjligen så ett litet frö om att det hade varit förträffligt att kunna geocacha sådär lite spontant även när man inte förberett sig med GPS. Och vips! Någon annan hade redan tänkt detsamma och det hela var löst innan det ens börjat! På 20 sekunder kunde vi täcka upp för ett behov vi knappt ens börjat ana fanns. DET var inte bättre förr…

Ovan några applikationer som underlättar vår vardag. Kul är också Google Maps senaste tillskott, ”Places” (4.4). Befinner du dig i Örebro och är sugen på Sushi? Klicka på symbolen för önskemålet och vips! Kartan tar dig, med hjälp av dina ben, till det närmaste haket, eller det med bäst betyg, om så önskas. Allt förutsatt att du på förhand inte är bekant med Örebros asiatiska krogar förstås…Det gäller ju inte enkom Örebro såklart, utan hela Svedala. Tidiga undersökningar talar om en god funktionalitet i Sverige.

Dessvärre är det ju så att man bör inneha en telefon som styrs av operativsystemet Android, som Google har skapat (baserat på det Finska gamla systemet, Linux) eller en telefon av märket Apple. Det finns säkert även fiffiga applikationer till det styvmoderligt behandlade Windows Mobile, Nokias Symbian och en del andra, men därom vet vi så gott som inget.

Jakten på 3G.

Det kan tyckas charmigt att sitta på toppen av detta skånska berg (c:a 12 möh) och försöka uppnå 3G-verksamhet, med vidunderlig utsikt på flera aln, men sanningen är så klart en helt annan. Uppkopplingen är så känslig att allt behöver göras ungefär tre gånger innan det accepteras av alla satelliter inblandade och dimper ner på rätt IP (vilket, när man tänker på det, är rätt fantastiskt ändå…). Dessutom är värmen påtaglig eftersom täckning inte finns i skuggan, vilket i sin tur ger en skärmvisibilitet strax under noll. Hästmyrorna är elaka, hästarna närgångna och getingarna aggressiva på denna syrefattiga höjd.  Så, blanksvettig, med nätt och jämt utfört uppdrag, allmänt insektsfientlig och smått galen påbörjas nedstigningen i etapper och så snart base camp nåtts inmundigas syrgas och isvatten. En kortare tupplur i skuggan är sedan ett måste innan färden ner mot stranden kan påbörjas. Vi har nu semestrat i en vecka och njuter i fulla drag. Tur med väder och vinval gör säkert sitt till behaget, men även i övrigt känns det på alla sätt helande. Vi har haft smått fantastiska dagar med varma bad och behagliga grillaftnar, följda av kvällsdopp i nakendräkter. Gemensam ledighet funkar utmärkt så här långt! Snart bär det av mot Bohuslän. Där blir det trängre och med, allt eftersom, växande personligheter kan det säkert bli …trångt, fysiskt och på andra vis. Det ser vi fram emot. Vi gillar prövningar.

Efter allt tjat vi hört om pinjemunnar hit och dit (nej, vi har inte drabbats), publicerar vi en läskig bild på en hallonmun i sliden nedan. Annars är det mest mer av samma. Vi har helt gått över till att föreviga ögonblick med telefonkameror numera. Kanske inte lika kvalitativt, men kvantitativt är det ett tveklöst lyft! Se också ett par badbilder från Dockan i Malmö. En besynnerlig liten strandtarm som snarare minner om Beirut än om det lyxkvarter den ligger i. Lustigt och kul ställe. Man förväntar sig ständigt trampa på någon använd kanyl, vilket alltid är en aning kittlande. Man vet liksom aldrig vad man kan tänkas få. Det är förmodligen lite si och så med vattenhälsan också, då man delar pool med diverse färjor. Känns lite som Singapore, fast på cykelavstånd. Allt i ett på något vis!

Detta bildspel kräver JavaScript.

693 meter du aldrig ångrar

När vi var små kallade vi denna enkla promenad för Golgata. Den var löjligt varm, mödosam och man behövde alltid kånka på något tungt och otympligt. Faktum är att vi tyckte den där Jesus var en riktig mes som ojade sig över att behöva göra denna resa en futtig gång! Vi, däremot, gjorde den i tid och otid. Men det är klart, vi piskades kanske inte under tiden. Vi var i alla fall helt säkra på att Jesus aldrig orkat bära våra kors. ”-Ha, tror ni jag är dum i huvudet!? -Jag gör det bara inte! Jag kånkar inte på denna enormt tunga frisbee en endaste meter till i denna olidliga hetta. Skjut mig nu om ni måste. Jag vägrar gå igenom detta helvete för människornas synder. Skit ner dig farsan”. Naturligtvis hade han uttryckt sig mer poetiskt och obegripligt, och på arameiska, men detta hade varit andemeningen på ren svenska. Jag tror turen tog, i runda slängar, en tre, fyra dagar på den tiden. Jag menar, vi talar ändå om 693 meter. Fågelvägen! Lägg där till att man som barn bara måste springa kors och tvärs för att jaga fjärilar, leta ekorrar, plocka bär, sparka boll, kasta frisbee, gräva ett hål, hoppa bock och allt det där andra man gör innan man begriper att man måste hushålla med steg och ork om man skall stå sig hela vägen. Det begrips i tidiga tonåren, då man helt sonika hushåller på sofflocket istället för att göra… någonting alls.

Nu, däremot, njuter vi i stora drag av promenaden. Det är en kontemplativ och rogivande tur, och rätt kort om man skall vara ärlig. Inte ens barnen knorrar längre! Nä, det var bättre förr. Då hade man något att gnälla över. Nu återstår bara en skön promenad till en fantastisk, folktom strand. Gud, hur karraktärsdanande kan det vara!? Nåja, det återstår väl att utkristalliseras. Här är i alla fall en ”slide” av promenaden med minstingen Klara i rollen kom Jesus. Notera att hon axlar en otymplig, uppblåst badring, som här får symbolisera korset originalet fick släpa.

I övrigt har vi mest svettats och kolkat billig Cava, precis som alla andra kan vi anta. Vi känner också av en viss öl-revival i hettan. Trevligt. Snart semester. Vi har vuxensynkat i år! Känns läskigt, kul och allt däremellan. Läskigt för att vi inte riktigt är vana, kul av ungefär samma skäl.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bada Cabana

Vad vore väl en badblogg utan bad!? Fortfarande en blogg naturligtvis, om än något vilseledande. Det skall vi inte göra här. Vilseleda alltså. Barn 1 är på resa någonstans i Grekland och vi förväntar oss att hon badar så det skvätter. Men samtidigt börjar barn 2 bli alltmer konturlös och genomskinlig till följd av en fullt datoriserad tillvaro på sin mörka kammare. Efter att vi misslyckats att få med honom till Rörums strand, gav vi oss, dagen efter, den på att få med honom på en lite kortare tur till Ljunghusen, även om det skulle innebära att dra upp honom i sömnen och lasta in honom i bilen och sedan höra på eventuellt tjatter om diktaturmetoder, arbetsläger och missade minutrar på någon server i Sydostasien. Vi hade på förhand passat på att gömma alla långbenta byxor och ylleskjortor så han fick faktiskt en lättare rosa ton på armarna efter ett par timmar. Vi lekte ett tag med tanken att lossa spännremmarna en aning för att slita av honom tröjan, men insåg att det varit ett för stort integritetsintrång… Vi var också lite oroliga att han skulle börja brinna, vilket vi inte ville ha på våra annars kritvita samveten.

Hur som helst hade vi en helskön dag på Österlen och en lika skön dag i Ljunghusen. Vattnet är fortfarande i kallaste laget, men fullt badbart. Parkeringen vid Ljunghusen är numera asfalterad, men fortfarande avgiftsfri. Förhoppningsvis kan det bli ett och annat kvällsdopp i Malmötrakten under veckan. Det skall bli väder för det. Man kan sedan lämpligen avsluta med ”Good night sun” ute vid hoppbryggan i Västra hamnen om man är funtad på det viset.

Sommar, fisk eller mittimellan?

Vad hände? Vad hände med det där tillståndet vi numera är så bekanta med? Mörka, blåsiga kvällar som slutar i falsettpanik över ett gäckande mattetal eller en inlämningsuppgift som är alltför ofärdig, och alltför nära sin deadline. Var är de, lika mörka, kalla och blåsiga morgnarna med huvudvärk som blivit vår trygga hamn? Skall det verkligen vara så här nu? Varmt? Soligt och … tja, sådär nästan lite underbart!? Vi vågar väl inte riktigt tro på det fullt ut, men vi är nog en aning för begravda i mössor, vantar och sex uppsättningar droppande regnkläder för att ens märka växlingen. Har det varit så här länge? Kanske har det varit en alldeles lysande vår medan vi gått i ylle och förbannat kvicksilvret. Vem vet? Men nu är vi här! Vi har t o m badat! Mer om det sedan. Härom dagen kom jag på mig själv med att nynna med i en torftig radioplåga (som jag inte gillar) på väg till jobbet helt utan anledning! DET är sommar! Det ligger något lustigt i luften. Vi har så smått börjat hälsa på varandra igen i hushållet. -Hej där! -Kul att se dig igen! -Bor du också här!? Alla förefaller har överlevt den karga vintern. Gud vad barnen har växt! Jag har ingen direkt koll på om det är samma barn som förra sommaren, eller ens samma partner, men det spelar mindre roll egentligen, för jag har räknat och mängden stämmer överens med mina noteringar från i höstas. Det finns ju gränser för hur petig man får vara.

När vi inte ägnat oss åt skolarbete, vuxenarbete eller hemarbete har vi annars fördjupat oss i… ANDROID så klart! Denna skänk från ovan. Eller skänk och skänk… snarare det operativsystem vi betalat dyra slantar för att lägga våra vantförsedda fingrar på. Men det har det varit värt alla dessa kvällar vi knappt sett varandra för mörkret. När man suttit där ensam i sin eka (soffa) mitt ute på sjön (lägenheten), utan att kunna hitta övriga familjemedlemmar i dimman (mörkret, plus rödvinsruset, eller tja… dimman då.), då har Android alltid varit en sann vän (substitut)! För Er som fortfarande är vakna efter allt detta ordande (och lika anala som vi är…) har vi nyligen och äntligen begåvats med uppdateringarna 2.1 Eclair och 2.2 FroYo för Android. Vi är naturligtvis som barn igen.

Vi vill också tipsa om vår gode vän, Anders Bolling. Dels tipsa om honom rent generellt, men också om hans lysande skriverier på http://apokalypsensgosigamorker.blogspot.com/. Smockat med saker vi inte visste, plus saker vi inte riktigt visste att vi visste. Hans alster (i bokform), ”Apokalypsens gosiga mörker”, är naturligtvis även den ett tips som kan ge perspektiv mitt i eländet. Glöm aldrig det! Perspektivet alltså…

Vi hörs nog rätt snart igen. Om inte den där vintern kommer som det där brevet på den där posten innan vi hinner.

Filmen

Ja, vi vet. Alla är trötta på vårt cachande. Men vi envisas. Att prata OCH visa. Så här kommer en högst enkel filmsnutt om det vi finner absolut roligast just nu – GEOCACHING! Suddigt och skakigt, men vi hade i alla fall kul!

Och lite bilder över vårens aktiviteter – Växjö – Bohuslän – Rörum – födelsedag och bara hemmavid lägger vi i ett separat inlägg!